Uppenbart
går inte att förklara, för det är idioti
för alla ska må bra, men inom sinom tid,
så gissa vem av oss som slutligen uteblir,
för jag lever mitt egna krig, samtidigt som jag undviker speglar,
för mitt egna storstadsidyll har förseglats
men jag vill inte tjafsa längre, vill tillbaka i tiden,
vill inte va hatad av livet, lider av djupa sår som svider,
så svik mig inte, rädda mig, sträck ut din hand,
för om jag rev ut mitt hjärta hade vi haft ett nytt land,
vill inte hata längre, vill inte vakna längre,
vill inte ångra något jag gjort i längden-
vill fortsätta spåret rakt fram, trots att jag svänger-
vill kunna fälla ut mina vingar vad som än händer,
jag vill för mycket, känns ändå som om jag aldrig räcker till,
jag gör dig besviken gång på gång, samtidigt som vi-
kastar mynt i fontänen för hoppet..jag hoppas jag sätter min..