Ändrade den lite, här fick jag fram! (Detta räknas nog som en uppning, så... UPP!) Jag lyser upp andra som en golvlampa men på mig ingen notis Med konstanta bombanfall från människor som andas brända ord Våldsamma regnmoln täcker himmelen Som en sprängd bomb faller kylan i form av vatten Som våta trägolvs brädor är jag som en blöt strumpa Dränkt i depression, snälla dra mig blixtsnabbt ut Har endast bakslag efter mig, som en biljakt snut Och lägg armbågen på mig som en bordsskiva Vissa tankar är svårstyrda, som knivar i en nåldyna Jag är som torkad jord i en sprucken blomkruka Måste bytas ut, men det slutar med att jag oftast fryses ut? Känner hur spiken den svider under skosulan Varje steg gör så jag faller ner för jag backar med ryggen först Som att låta pedalerna vila utan cykelstöd Lämna mig att vissna, låt mig sluta andas Annars brukar andra, skjuta samma måltavla Det svarta fåret är svårt skadad och såren sitter kvar I en svart soppåse ruttnar en själ och i påsen ligger jag