Summan av handen som slår
Ett litet barn, fostrad med avsky och hat
Fick aldrig klaga, aldrig visa sig svag
Tillrättavisad med lavetter på kinden
Blunda bara, låt det passera som vinden
Min livsglöd har slocknat för länge sen
Det var när Gud sa adjö och vände hem
Missade skoldagar, för jag var gul och blå
Jag läxades upp extra när det var jul o så
Snälla, pappa förlåt mig för mjölken jag spillt
Förlåt att jag är sen jag borde ha ringt
Jag borde ha stannat hemma hela tiden
Och väntat på den hårda striden
Det som inte dödar, det stärker mig
Sveda och värk är sånt jag märker ej
Jag kan inte längre såras av människor
För jag har blivit immun mot alla känslor
Jag var ett litet barn i ett skal av hat
Utskällning och påhopp var bara vardagsmat
Jag gråter i det tysta, gubben han vaknar snart
Det är då det slår mig att han hatar sitt barn
Det förklarar nog allt, varför han beter sig så kallt
När han under alla dessa år försökte slå
barnet ur sitt barn, pappa, här är ett resultat av ditt hat
summan av handen som slår, barnet som faller i gråt
Farsan du bara slog och slog
Ända tills livsglädjen dog
Försvarslös som ett barn
Fan, farsan, jag var ett barn
Morsan du kunde hjälpt till
Vi kunde väl ha flyttat
Du kan om du bara vill
Men du våga fan inte ens yttra
Kan ni inte se resultatet av hatet
Summan av handen som slår
Barnet som faller i gråt
Idag nästan tjugio år senare reflekterar en bardom av hat
Iskall, stenhård, känslolös och full av prat
Ligger med kvinnor till höger och vänster
Utan att visa minsta spår av känslor
Parerar komplimanger med dryga svar
Mitt hårda skal är det enda jag har
För sårad för att satsa, för sviken för att våga
En grym ensamhet, en stor önskan att nån kände min plåga
Utan livsglöd, med en slocknad låga
Sällan uppmuntrad, allt för ofta sågad
Som en svart skugga i gatans ljus
Som en plågad själ i satans hus
Desperat, som en heroinist som jagar rus
Aldrig hänt att jag saknat som jag saknar nu
Levt i en dimma, en dröm men jag vaknar nu
Som en åskådare från tredje perspektiv
Har jag sett mig vandra med hopplösa kliv
Lyssnat på tickandet medans tiden går
Alltid tyckt synd och slickat mina egna sår
Jag är till synes en helt vanlig man som står
Men kan du se under ytan ett resultat av ditt hat
summan av handen som slår, mannen som faller i gråt
Farsan du bara slog och slog
Ända tills livsglädjen dog
Försvarslös som ett barn
Fan, farsan, jag var ett barn
Morsan du kunde hjälpt till
Vi kunde väl ha flyttat
Du kan om du bara vill
Men du våga fan inte ens yttra
Kan ni inte se resultatet av hatet
Summan av handen som slår
Barnet som faller i gråt
Det här är summan av handen som slår
Och resultatet av hur hatet består
Berövad på min livsglädje men jag tog tillbaka den
Lite mer ödmjuk men du kan skriva upp att jag hatar än
Jag skyller inte på er, jag klandrar inte er
Men att tiga och hålla tyst jag klarar inte mer
Nu är jag en vuxen man som faller i gråt
Det enda jag nånsin behövde var ett förlåt
Lite närhet, kanske en kram eller två
Men farsan... Du var alldeles för hård...
Peace, Love and Overdosin'
|