ligger vaken
dikt.
Ligger vaken, minuter blir till timmar,
blir till dagar, veckor och månader,
men hur jag än gör är jag kvar i samma mående,
oförstående om varför det blev som det blev,
kvar på samma plats men nånstans måste jag gått fel.
Får jag fylla dig med min tomhet?
Kan inte vi dela på mina problem?
För dagarna jag mår bra blir färre,
sömnproblemen blir värre och jag somnar sällan,
låtar tankarna gro i skallen och jag står inte ut.
Hur ser man en utväg ur något som aldrig får ett slut?
Försöker få tankarna på plats men misslyckas alltid.
Så vemsomhelst få mig att förstå,
vad jag gjort för att må som jag mår.
Finns det någon som orkar för två?
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|