Diary of a Drug Addict Pt. 2 detta är sista chansen, nu står jag står inför ett vägval i livettrots att banden alltid är tjocka ska man aldrig ta kärlek för givetdet känns som att jag befinner mig i ett gränslandfår spel på besvikna föräldrar, och kritiken som ältasäven om jag vet innerst inne att dom vill dig ditt bästamina föräldrar har alltid varit där för mig, när inte farsan knegarjobbar sju till nio - halv tio tiden, han var inte där, han tjäna svarta pengarmed morsan kan man snacka, men det är inte helt kloktför med min farsa har jag alltid kommit på fel fotville nyss ringa snuten på mig eller till psyk-akutför att han hörde samtalet och jag gick ändå utkirrade pix, så jag har så att jag klarar mig tills jag läggs indet är samma som jag får där inne, vad är skillnaden om jag har väntetid? ansvaret att knarka är helt mitt, men man formas genom sin omgivningsamma person som jag är, är det många som blivit,skyller inte på någon, det är val och situation som gör att det blir som det blirmen det är som ett virus här omkring, drogerna sprider sig kvicktkan inte leva med det, kan inte leva utan det, jag är i en återvändsgränsmåste lära mig att inte låtas luras av makten som man får på av benzså många gånger jag skulle träffa vänner men valde hellre att pundaoch jag har levt med min ångest och även om jag själv dratt mig undan, sågamla polare vill inte veta av en längre, klart som fan att snacket gårinte konstigt att man skapat sig ett rykte, när man knarkat i alla årmen folk får säga vad dom vill bakom ryggen, jag vet alltid var dom stårdom jag bryr mig om är dom som bryr sig om mig, trots att antalet är fåjag kan se in i ögonen och vill du lura en är det enda chansen som du fårjag gör som Tony Montana... kallar dig för "haza"där du stårhar umgåtts med folk som hustlar sin bästa kompis, klart tilliten är skeptiskvar du än befinner dig, med vem du än är med, men jag vill inte va skeptiskvill kunna lita på folk igen efter allt svek, på dom som inte är efter din degdet börjar bli för mycket att tänka på nu, måste vila hjärnan så jag tänder en fetsväljer en Stess, just nu måste alla känslorna bara dämpas nedoch det brukar för det mesta va så att sväljer jag en så sväljer jag flerhar fått LVM anmälan på mig, men jag ska göra någonting åt detett återfall är ingenting, denna gången vet jag att jag kommer bli drogfrijag kommer klara det, tills dess, ta hand om dig, ha det bra min vän!nu är det väl bara till att att packa väskorna sen bär det av igen..