leva på lånad tid, dikt
Jag behövde skriva av mig.
Allt började nog med ett par tankar som tillslut blev ett liv,
försökte få ett avslut av känslan att leva på lånad tid.
Allt gick ju så bra sen sattes bara käppar i hjulet,
så nu sitter jag här igen ensam och alldeles frusen.
Ensam och trött ligger jag vaken konstant i ångest,
men jag har nog förtjänat det den här gången.
Nio tabletter om dagen bara för att överleva,
vad händer när psyket inte orkar mera?
Jag är inte gjord för tider som dessa,
jag är inte gjord för att bli älskad.
Jag tror att tystnaden uppstod då tårarna föll som mest,
då ingen visste ut eller in eller vad som var bäst.
Men ta min hand min käraste vän,
så springer vi för livet och kärleken.
För visst har vi kvar det än?
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|