Hanut och lillsyrran - Carpe Diem, snarare fångad av dagen

Hanut och lillsyrran - Carpe Diem, snarare fångad av dagen

Efter många om och men, fick jag min lillasyster till att testa skriva..här är resultatet!
Så droppa konstruktiv kritik, tack!


Hanut: Kursivt
Lillan: Vanligt



min skadeglädje är otrolig,
för ibland äter jag bara för att folk svälter på jorden,
och jag har blivit mer och mer inbiten genom åren,
så jag skrämde hela Thailand, när publiken gjorde vågen

tråkig humor..men har en bitter syn på vardagen,
och finns Carpe Diem, så tar jag den..

för jag har upplevt saker som gjort andra förkrossade,
så gör du mig förbannad så ska du inte trotsa mig,
för jag har haft en uppväxt med alkohol och äldre vänner,
har en själ med hål, men ingen som skäller längre,
var är dem, som förut satte finger på saker som var fel,
nuförtiden är mina axelryckningar enbart för att skaka av problem,
så svara mig varför..varför är jag en av de som blev valda för sent,
jag blir bara stående och försöker tröstas av problemen,
samtidigt som andra gnäller om vem som kastat första stenen,
man strör inte längre salt i såren,
för blåsvädret omkring mig, har varit kallt genom åren,
och ensamhet är något jag blivit bekant med,
för sorgen dränkte jag med alkohol, sen försvann den,
ingen märkte nåt när jag försökte skapa fred i mitt egna krig,
så hjälpen kom för sent när jag var halvt vid liv,
för jag har fortfarande minnen från min jävla dåtid,
och jag hoppas att ni själva mår skit,
för de jag sett borde ingen behöva se,
och skulle tankar mörda, skulle jag döda er..
jag har minnen kvar, men jag vill förstöra de,
jag vill inte längre vara personen i mängden,
alla andra finns redan, så jag dödar klonen i längden,
och tackar flickvännen och min syster,
för jag dricker inte som förr längre och framtiden är inte dyster,
så jag skrattar åt dig som fick de livet som jag tidigare bytte..



Min historia upprepar sig, försöker faktiskt byta spår
Men vad som än händer kommer allt se ut precis som igår
Åstadkommer nya fotspår, men trevar fortfarande på samma stig
Fågelfärden till nya tider kommer aldrig flyga mig förbi
Tiden glömmer mig, men jag väcker minnena vid liv åter igen
Saken är den att fotspåren försvinner och bakom mig susar bara
den långt bortglömda gårdagsvinden

Klockan står fortfarande still antingen pga mig eller guds förhoppningar som
inte ens jag idag känner igen
Försöker med allt från terapi, böcker till och med treo
Men just nu ligger min själ på självaste Ground Zero