Reaction - När tystnaden slår, part 3
Ja, har sjukt tråkigt just nu, bläddrade igenom lite gamla texter och hittade denna jag hade jobbat med lite tidigare. Har redan lagt ut del 1 och 2, då jag ville veta Whoa's åsikter. Här är den iallafall, enjoy :)
Intro
Vers 1
Det handlar om poesi, inte bara om lyrik /
Sedan det blev en förändring, är inget sig likt /
För att lösa frågor med svar brukar jag mina fem sinnen /
Men jag brister alltid i gråt när jag tänker på hem-minnen /
Hela mitt jävla liv känns som en stor metafor /
Jag står framför spegeln, i min trånga korridor /
Återigen när jag blundar är det tystnaden som slår /
Att lösa den veka gåtan kan jag inte förmå /
Djupt inne i spegeln finns det inget botten /
Jag är medveten om alla de utbrotten /
Sina egna handlingar speglar för vem man är /
En stor hemlighet är precis vad jag bär /
Ni uppmärksammar mina fel och aldrig mina framsteg /
Tänder fyr på mina känslor, en brand som jag besteg /
Skapar en olidlig smärta precis som jag beskrev /
Ensam är stark men jag börjar faktiskt tveka /
Jag kan se stabil ut men även ytan kan förneka /
Att jag är en människa trots allt, är något ni bör veta /
Refräng
Vers 2
Ibland känner jag mig som en visionär /
Man försöker göra det enda rätta /
Till slut är man emot vår halva-värld /
Förtvivlat försöker jag reparera vår atmosfär /
Jag trodde det var lögnen men det är sanningen jag förtär /
Isolerad i mitt rum, fängslad i min lägenhet /
Försöker förtvivlat skilja på dröm och verklighet /
Jag sitter på huk och håller på att domna bort /
Rummet är så kallt och golvet är så vått /
Min själ grundar tyvärr inte på moral och etik /
Under min uppväxt fick jag bara en massa kritik /
En halvsanning som säger ganska mycket /
Hela min värld snurrar och jag skyller på trycket /
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|