Neobica - Drömmen om att inte va mänsklig Det finns inget hopp för en sån som migÖdets väg från födseln tills jag omkommerHar inget behov av överflöd, inget behov av statusSå i denna värld slänger jag sten på sten i ett glashusAllt ska vara mer och mer hela tidenOch allt jag vill är att leva liteJag passar inte in i skocken, gemenskapen är ett dockhusMin sinnestämning hade varit högre om jag inte varit ett flockdjurJag är av kött och blod som vem som helstSå varför ska jag då försöka ändra migKylan ligger på så här en vinterdag Och jag försöker desperat att leva upp till idealEtt korståg utan mål, ett själsligt slag utan segrareJag svänger fram och tillbaka som sjösjuka seglareMed tankarna i molnen, fötterna vill kunna flyga Men är som fastspikade på den dunkla ytanSpruckna drömmar, eller kanske spruckna illusionerUpptäcks lätt när tungan vill men hjärnan inte finner ordenOch kärleken den brister lätt i planeringsstadietHjärnans uppgift blir då att hantera vakuumet Min önskan är ganska simpelt formuleradMen tog ganska lång tid att konstrueraJag vill bara slippa ha behov gällande sexMen lusten är så stark att den bara hämmar allt vettSå du ser min fiende är de primitiva instinkterFör att behålla oviljan att föröka sig är inte lättLösningen har blivit passivitet och undvikandeAlla situationer där mina känslor blir uppviglandeOch tvingar mig att handla så som jag inte bordeFör försök till närmanden bara sårar mig Jag äger blott mig självMen är slav åt mina generJag hoppas änAtt de mina känslors frihet ger mig.