Neobica - Drömmen om att inte va mänsklig
Det finns inget hopp för en sån som mig
Ödets väg från födseln tills jag omkommer
Har inget behov av överflöd, inget behov av status
Så i denna värld slänger jag sten på sten i ett glashus
Allt ska vara mer och mer hela tiden
Och allt jag vill är att leva lite
Jag passar inte in i skocken, gemenskapen är ett dockhus
Min sinnestämning hade varit högre om jag inte varit ett flockdjur
Jag är av kött och blod som vem som helst
Så varför ska jag då försöka ändra mig
Kylan ligger på så här en vinterdag
Och jag försöker desperat att leva upp till ideal
Ett korståg utan mål, ett själsligt slag utan segrare
Jag svänger fram och tillbaka som sjösjuka seglare
Med tankarna i molnen, fötterna vill kunna flyga
Men är som fastspikade på den dunkla ytan
Spruckna drömmar, eller kanske spruckna illusioner
Upptäcks lätt när tungan vill men hjärnan inte finner orden
Och kärleken den brister lätt i planeringsstadiet
Hjärnans uppgift blir då att hantera vakuumet
Min önskan är ganska simpelt formulerad
Men tog ganska lång tid att konstruera
Jag vill bara slippa ha behov gällande sex
Men lusten är så stark att den bara hämmar allt vett
Så du ser min fiende är de primitiva instinkter
För att behålla oviljan att föröka sig är inte lätt
Lösningen har blivit passivitet och undvikande
Alla situationer där mina känslor blir uppviglande
Och tvingar mig att handla så som jag inte borde
För försök till närmanden bara sårar mig
Jag äger blott mig själv
Men är slav åt mina gener
Jag hoppas än
Att de mina känslors frihet ger mig.
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|