en dyster tid. jag skriver av mig på jobbet.
jag dog, varje gång du sa att du älskar mig.
men jag dör ännu mer när du inte säger det.
du känner mig och vet att jag ångrar allt,
en högre makt som alltid varit i våran väg.
jag tänker inte tillåta mer sådana skäl,
hindra mig från att vidröra din kropp,
för utan hopp, utan dig är jag ingenting men,
med dig klarar jag mig undan dyster tiden.
jag tystnar lite, och känner hur det isar i mig,
för känslorna vi har, dem vissnar inte...
jag dissar mitt liv och allt vad det innebär,
för så länge du inte finns i det, så är jag inte här.
vill inte vara här, eller bara kämpa förgivet,
för jag har kämpat för livet, utan någon ork kvar.
håll mig kvar, och ge mig en dag, att fixa till det,
smälta vinter isen, och börja andas dina andetag.
aaaaahhhhhhhhhhhh
allt jag lever för är att se dig död.
|