Vart tog vi vägen
Ord för ord, såhär är det Sofie;
Du var alltid där &
ärligt, jag trodde du alltid skulle finnas där så.. Att
du & jag tog ett litet steg bort på kartan, men ett stort från oss
fanns inte på kartan &, tankar går runt & runt som ett blodomlopp
Hur hade vi haft det & finns verkligen inget kvar?
vill du fortsätta slå på den som ligger.. med minnet kvar
Eller kan du sparka hårt nog så allt blir som bortblåst?
för, ärligt talat nu är jag less & vill bara bort från
Denna fantasi jag har- dessa minnen.. som jag vadar i
-men, som jag snart badar i- vill inte leva dagar vid
Det som hänt, men hela situationen har utvecklats
till en psykologisk labyrint av ödsliga grus vägar..
Utan någon utväg, förutom att prata med dig
men hur upptar man en död kontakt utan ett medie?
Jag saknar dig, men vet inte längre om jag älskar
för, om jag gjorde fel så var ditt att sätt att lämna
helt åt skogen, "greven vänder sig i graven"- greven borde
som du vet, har jag lätt att flyga iväg men du tog mig ned på jorden
& jag saknar att bara prata, bara dela med sig till någon
bara låne ord om en grå ton på vardagen, men nu går dom
Bara inom mig & det, svider ibland när man känner ensamheten krypa intill
iställer för att du kryper intill.. för du är kall & vill krypa intill..
Jag vill bara ha kontakt med dig...
men hur upptar man en död kontakt utan ett medie?
något jag var tvungen att skriva av mig helt enkelt.. om ni kikar så lägg gärna en kommentar
En kantstött pelare som inte pallar trycket
Har tankar om nåt större skiter i vad alla tycker
|