Orkar man?
Jag tänker och filosoferar mkt, på allt mellan himmel och jord, men får aldrig några svar, skriver fram och tbx, om livet på ett silverfat.
Men allt e lögner, man kan ej gömma sig för evig. Många ser mig som en pesimist, skeptisk o skit.
Ingen hör mitt rop på hjälp från detta liv.
Och på nätterna kväver kudden skriken.
Som 6:e sinnet ser ja alla liken.
Är på väg över, men har fastnat i gränsland.
Väntan på att någon ska ge mig deras hand,
och ta tillbaka mig till livets land.
Väck från skuggornas dal för att hitta frid.
Vägen till döden, vägen hit-
Va som att ramla, men vägen hem är en ständig strid.
Med blod svett o tårar, sår som öppnas om o om igen.
Snälla låt mig bara få, hitta vägen hem.
Låt mig få gå mina egna spår.
Angår det er egentligen hur ja mår.
Jag kommer alltid stå rak, stark på egna ben.
Men varje gång ja kommer upp så bräns jag ner.
Vågar ej kämpa mig upp mer.
För varje gång ja bräns så e det alltid någon som ler.Kommentera tack, Pz!
U all will look up to me n' pray.
Cause' I gonna burn God's book.
N' reborn u all on ONE singel day!.
|