Timglas, minutfas
I en värld där varje sekund är allt för kort för att slösas bort
det här är ett ögonblick att spara
hungra gånger mer värt än de tidigare - helt utan fara
jag vill hålla fast låta tiden stå still
medans din fullkomlighet fyller mitt liv
men allt för snabbt kommer det att vara över
och allt jag har kvar är känslan som tar över
Du rinner genom mina fingrar
som genom ett timglas med allt för stor mellanfas
känslan finns kvar men endast i fantasin
det är här jag vill stanna med dig för all tid
varje gång jag tänker på senast vi sågs
då livet stannade som ett singular i masspsykos
låt oss stanna här för alltid
inte tänka på någon framtid
försöker spara det här det är du och jag i nutiden
men det går för fort och vi är redan där i framtiden
förnuftet säger att det är för bra för att få finnas
kommer alltid ikapp och förstör bilden av verkligheten
så som vi vill den minnas
Det här är första texten jag lägger ut någonsin. Konstruktiv kritik tack!