The End
dessa instabila verktyg och redskap som finns i livet
är oftast påkomna för att undkomma lidande i livet
så jag har fastnat i den värld där pennan möter blocket,
där tron på mig själv numera sällan förknippats med hoppet
mina tankar idag som reflekterats med dystra toner från pianot
då jag hyste illvilja för perioder då ingen någonsin sa nåt..
Tidigare satte mina ord punkt, nu utgör dem frågetecken
att livet är olyckligt är inte en slump - är det så vi tänker
för vad utgör egentligen vardagens hjälte insats
så vitt jag minns det, har varje människa sin plats
jag vet min plats..
För mitt liv har börjat bli som världens längsta kafferast
då munnens muskler rykt på en spasm attack
jag säger de jag vill, mitt tycke och min tanke
för den gyllene regeln är mitt smycke med mina initialer i kanten
jag gör vardagen hårfin ungefär som patienter på morfin,
och jag har smakat på livets betska smak-
som smakar ungefär som ett dåligt vin..
genvägar i livet utgjuts av tankar med alkohol,
du har alltid varit min tanke-drog,
men du är borta nu och det du lämnat efter är ett stort hål
och mitt svar på det hela,
detta blir det absolut sista jag skriver..
för det finns inte längre någon större energi i de,
du ser inte mig med din trångsynthet,
Du kommer alltid vara Vi inom parantes,
så jag drar frågetecken efter orden,
och låter min sanning flyta genom blodet,
jag älskar dig, trots att jag aldrig velat skryta med de ordet..
du kommer få min penna i julklapp,
och i spetsen av den pennan ligger min själ,
så jag säger ajdö till dig och vår så kallade värld.