Qruu - 87/100
Minns hur jag förut bara skrev mig till trans
Nu ska jag plocka upp tråden, var blev jag nånstans...
Det har hänt ganska mycket... för personligt
Att jag lyckas förklara det abstrakt är föga troligt
Så jag lämnar det där...
Men kan väl säga att jag känner så här...
Grå som november, super hårt som studenter
Neonljuset blänker
Jag slår ljusröret i skärvor – och får dem i fejset.
Stöter ständigt på någon gråtande ängel
Många lovande människor som fått gåvan och tecknet
Men går där i träsket.
Stålet, cementen, de få elementen
En bestående hårdhet, kallt jävla månsken
Syster så söndrig, din broder är nere
Man vet att det är fel, men blir förlorad i spelet
November och mörker
Regnet på fönstret
Så stänger man dörren - Aldrig lämna den öppen!
... hämmande mönster
Längtan och drömmen lämnas åt lögner
Jag väntar och glömmer
December och kölden, med skälvande fötter
Går vi sönder till följder av den falskaste sömnen
För det är lite så att för mycket är ett minne blott
Skulle bara säga: just nu är mitt sinne grått.
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|