det finns dagar man alltid blir sittandes ensam och vet att man aldrig kommer känna en vinnares känsla gillar den riktigt mycket då den kan speglar en annans vardag rätt hårt.men nu när jag sitter och tänker efteråt vet jag att mina föräldrar ville haft en bättre son för när ni kollar på mig vet jag att ytan är hemsk djupet är förstört när tom mina ord vill strypa mig tyycker jag sabbar texten, och jag vill inte låta för cool nu..men det känns inte äkta..känns inte verklighet. hört det förr m.märe inte lätt att alltid vända på klacken och kämpa tappert när man ändå somnar ensam på natten somnar ensam på natten, har man hört förut..men Ändå på något sätt gillar jag dessa rader starkt..kanske för att det connectar så mycket med en själv resten är så där.. känns lite som utfyllnad