TjippY - Visan Som Får Rosor Att Ruttna
Hojj! Sprrrrillans ny text, lite storytelling-lifesucks-aktig skit. Hoppas det smakar.
---
Du känner mig, visst? Vet allt om unge Hannes
Du vet att jag är dryg, jobbig och dum i skallen
Du vet att jag är tjurig ofta och är ensam mycket
Även på krök är jag tråkig, för jag festar nykter
Men nåt du inte vet, är alla skäl jag har
Att bete mig som ett apatiskt, elakt jävla as
Du förstår, jag har aldrig fått en chans i livet
Tillhört min vardag att bli hotad och att bli sviken
Jag växte upp i ständig rädsla, ständig skräck
Kändes som att jag bara gick ut för att få en smäll direkt
Det verkade så jävla kul att göra illa mig
”Du är ett missfoster och ingen gillar dig!”
Fick höra sånt så ofta så jag kunde sluta störas
Men sånt är ju såklart inte så kul att höra
Och jag va alltid den som tvingades att retirera
Är ju inte så konstigt att man blev lite deprimerad
Inte så jävla lätt att vara hatad jämt
Så jag bosatte mig framför min dataskärm
Trodde att ensamheten skulle göra mig helgalen
Men hellre det än att återigen bli nedslagen
Kunde inte slå tillbaks för jag va så jävla klen
Men ätstörningar hindra mig från att äta mer
Så jag gömde mig och hoppades på fler chanser
Kunde Gud visa nåd mot detta stackars benrangel
Va deprimerad innan andra visste va ordet betydde
Och fick nog av att alla slog mig så mycket
Bråka ofta med morsan och stack ut efteråt
Hon önskade nog att jag skulle bli en bättre son
Men hon förstod inte att hela mitt liv va raserat
Alldeles för mycket skit än va jag kunde hantera
Hela djupet är förstört och ytan är hemsk
Årskurs 9, försökte strypa mig själv
Min uppväxt har berövat all min energi
Och hjärnan verkar fokusera defensivt
Jag är apatisk, orkar inte den minsta belastning
Jag hatar alla, ni kan kalla det kollektiv bestraffning
Nu för tiden kan jag le, och även äta mat
Men det är inte så ofta som jag är så jävla glad
Folk brukar fråga varför jag är så negativ
Men hey, jag skulle vart glad om jag haft ett bättre liv
Men nu vet ni varför jag håller mig undan
Och varför jag nästan saknar orken att blunda
Hey, vill inte slåss trots all den ilska jag känner
Men när jag är där vill du bara pissa på stället
Du kanske får en jävla lust att slå mig medvetslös
Du kanske ser mig nån gång, tror jag är cp-störd
Men du, jag är van vid mordhot och smutskastning
Så kanske det är dags att du ändrar uppfattning
Jag hatar alla. Ni kan kalla det för kollektiv bestraffning.
|