App - Molnvandrare
Man kallar det beroende för oavsett färger och former
är det avsaknaden av den som förvärrar ens ångest
kallsvettig, andhämtningen den kommer stötvis
och man måste göra nåt för att om man får nån dödtid
dröjer det inte länge förrän man känner sig galen
och när man äntligen har det känns det verkligen bra men
som sprit, musik och cigaretter är det just så
en viss effekt som man vill uppnå,blir ju bättre för en stund då
så är det egentligen så konstigt? Det är ju ingen
som vill vara som en känslomässig zombie
man vill att hjärtat ska banka som en bastrumma
men resultatet är att man blir kallare och avtrubbad
ett propert yttre döljer ett sofistikerat kaos
det låter mycket som en komplicerad modifierad clown(ouch)
inte ett påmålat leende som gråter innerst inne
snarare en mental tågkrasch dold bakom ett mittenfinger
det är inte så illa, men tragiskt ändå
jag kan inte få allt jag vill ha men jag vill ha allt jag får
promenader på moln, lätt tank men lättat ankare
för att lätta tankarna, bara spara på dom lätta tankarna
men det är lätt att tankarna förhäxar vandrarna
att förväxla vägen med sans och förnuft
för mycket verklighet gör att skallen blir tung
och innan dom vet ordet av så trampar dom luft
med insikten att inte skyn kan bära er
och konsten att flyga tar för lång tid att lära er
för ingen ser samma spektrum som du har på din näthinna
när du envist målar regnbågar för färgblinda
"Jag var också rap när jag var fjorton år man."
|