Min stund är kommen och min tid är förbi!
min stund är kommen och min tid är förbi
jag tackar för min stund som fri i detta liv
men min kropp har sagt i från och jag tar mitt sista kliv
vad de värt att ligga rundor när resultatet blev hiv
jag tittar djupt in i min själ o ser hatet skratta där i
jag kämpar men pallar inte ens käka min medicin
känner mig smutsig som ett svin
så jag dämpar mina känslor med 3 flaskor vin
lustigt att jag känner att jag vet hur jag vill leva när de sagts att jag har hiv
som om ett nytt liv getts mig, som om livet jag levt var de som bara förberett mig
lett mig, att få nya perspektiv, vad är de jag verkligen vill få ut av detta liv?
inte lång tid kvar, men frågan står kvar ska jag stanna eller dra
ska jag lyssna på mig själv när jag försöker förklara om allt de underbara o uppenbara
som jag inte ens behöver förklara?
ska jag satsa på att bli nått eller ge allt för att bara vara?
min livslånga fråga som jag entligen kan besvara!