686 dagar kan fan inte vara slutet inte meningen att tvivla på vår kärlekmen emellanåt så känns det så…svårt… fast i ett moment 22behöver vara solo för reflektion och eftertankeoch vårda dom intressen som vi inte delarmen det kräver kärlek från den mitt hjärta bankar föroch all förståelse som får mig att vilja levasom om vi väntat på en dödsdomkom studenten tillslutdet är nu vi ska ut på roadtripleva det fria livet, skita i det som vi matas med varenda dag, som lågkonjunktur och ungdomsarbetslöshet. kort sagt inte slösa en enda minutjust därför känns det så sjukti grund och botten bunden som en hund i ett koppelmen jag vill ut och se världenjag är tvungen, jag måstebyter sida för hundrade gångenför jag älskar digså nästa anhalt för mig är tio veckor på sjöndu skulle till kenya under tidenpå ett sätt var det sköntmen det sket sig och plötsligt är du arbetslös och utan planervisst fan är det du och jag vi älskar varann, det är väl huvudsaken?men för första gången nånsinbara kontakt med skype och mailoch även om du gråter konstantkan jag inte vara arg på digjag känner likadantäven om det stannar inom migvill jag aldrig mista digäven om det blivit kalltibland känns livet som att bygga sandslott i vattenbrynetman tänker aldrig på tidvattnet som förr eller senare kommeroch raserar allting, prövar en som människa. jag väntar fortfarande...det sägs att man aldrig ska ändra ett vinnande lagjag vet… men det enda jag egentligen vet är att jag inte vet nånting längrefan… kommer inte komma längre.
ibland känns livet som att bygga sandslott i vattenbrynetman tänker aldrig på tidvattnet som förr eller senare kommeroch raserar allting, prövar en som människa. jag väntar fortfarande...