Beväpnad med Dysterhet
Lite grå text efter att ha erfarit dagens väder i stockholm. Spontan nattfeeling som inte bör tas allt för seriöst ;)
Hör å häpna.. jag e beväpnad med dysterhet
En gränslös natt som denna visar var brister e
Inte minst när man omfångas av negativa tankar
Yttre världen kan styra vart jag kan hamna
Känslorna vill ta mig till ett ställe som e sinnesfritt
Ansiksuttrycket är oväsentligt till det jag känner innerligt
Jag vill vara mig själv utan någon mask på
Leva sunt å slippa lukten av morgon tabasco
Ingen alkoholist men jag e full av sorgdräkt
Bakom min hårda yta kan du se att jag e knäckt
Jag vill bara njuta är det för mycket begärt?
Om jag inte har den önskan, va e då livet värt?
Kan inte sitta å ständigt tänka på vad nästa steg e
Annars lever jag livet endast me mitt ena ben
Gör det jag känner för och ångrar inget
Folk kan visa missnöje, jag kan visa mitt långa finger
Snacka om min livstil, jag tänker inte gömma mig
För i slutet av dan e Gud den enda som kan dömma mig!
Beväpnad med dysterhet, skotten e ledsna
Ibland är det obeskrivligt när man har fått en känsla
Omgiven av många men jag är ensam
I kampen av att hitta glädje själv, jag undrar vem kan?
Är det meningen att livet ska fyllas av lidande?
För lycka hade lyckats förgylla mitt skrivande
Nu blir orden anpassad till sorgsna toner
Men precis som stjärnorna, är jag bara en i miljonen
I längden behandlad bara som en i mängden
Lärt mig uppskatta solen när jag stått under regnet
Jag går med lärdom, har erfarenhet brevi mig
23, men det känns som jag har en gammal mans liv i mig
Ett liv utan gnista, där dagarna känns mest trista
Jag känner innerligt hur min själ börjar vissnas
Ser jag ett lyckligt slut? Kan dessa dagar vara min sista?
Då får du le med mig, när du står runt min kista