Det var jag som fick ta slagen [första dikten]
Första dikten, den blev lite konstig men är ny inom skrivandet... :p
kommentera!
det var jag som fick ta slagen
varje gång pappa var arg
lät jag hans ilska gå ut över mig
bara för att ni
skulle slippa få en enda skråma..
alla ärr
på utsidan
- och insidan
påminner mig
om alla gånger jag försvarat er
mot min pappa - monstret
jag tog smällarna
för jag visste ju
att det inte var erat fel
pappa var arg
helt utan anledning
och pappa du får gärna
fortsätta trycka ner mig psykiskt
så länge du inte rör
mina bröder och min mamma
för rör du dom
så gräver du din egen grav.
jag har stått upp mot dig
för mina bröders skull,
för min mammas skull,
och tillochmed för din skull pappa.
och en dag så ska jag stå upp
för min egen.