Metra - Ur en burksamlares ögon.

Metra - Ur en burksamlares ögon.

Detta är inte mitt liv, jag började improvisera två rader till en början, och så vart det denna texten utav det.

Ville bara klargöra att detta är ej mitt liv, utan påhittat hur en uteliggare kanske ser det.

Hata/Älska :)

Peace!

----------------------------------------------------------------------------------------------------------

Fan vad trött jag blir på att ständigt söka jobb,
på att ständigt försöka sånt, som ständigt får folk att stöta bort,
mitt plete, min kropp, som om jag vore smuts, som dom.

För jag är han, han som handlar begagnat,
han som blir glad för det lilla å samlar på vagnar.
Som har ett nine to five job, där det enda som gagnar,
mig är slantarna från burkar jag pantar.
å folk snackar om karman, ja?,..... då undrar man,
för min boomerang, verkar aldrig komma tillbaka till mina armar.

Men det finns faktiskt lite gott med det liv jag lever,
jag får frisk luft, sport, jag kör en-mans-race, och jag leder,
men vid mållinjen ser jag aldrig nån seger,
bara ytterligare en betongvägg av tegel.
Vart ligger felet? Jag fick aldrig välja,
inte en jävel som ville hjälpa,
fick klara oss själva, när skolan valde att slänga,
ut dom som inte kunde läsa.

För mig är det svårt att finna det ordet,
hur det skulle vara med villa & vovve,
hur stilla, att vända det rodret,
som får min båt att styra mot den vissnande jorden.

Men jag visar mitt finger å lyfter min hand,
skam!... på er som ser ner på han,
som bor i ett land, på en gata, en gränd, kanske en mack
där inte en enda av er skulle klara en natt.

Så jag säger nu tack, och hoppas på lugn,
för morgonstund har guld i mun.

/Metra.