Neobica - Virtuell Lycka I en värld där vi kallar soldater hjältarMåste ju moralen svältaVi sitter i kläder på soffanMed chipsen och äter oss tjockaMen ingenting är som vi hoppasFör viljan var här men har krossatsYtligheten matas men djupet kastas i sjönOch vi saknar dykardräcktenMen ytan räcker, när hyran anländerÖnskar innerst inne vi kunde fly eländetTristessen borg är i hemmetDär vi sitter skyddade av stenväggarInte tillsammans, var och en helt ensamOch ingen av oss har råd men någon medkänslaSnart blir våra samveten blodigt nedstänktaJa vi lever i den värld vi har skapatDär glädjen är kapad, Själen är skadadOch allt av värde betalatFör virtuell lyckaFör virtuell lyckaJag är ensam med tanken i molnetSom svävar förbi Och det skydd jag grämer mig iÄr en hägring av skrikDär det finns ett värde i livSom ses av folket i stortSom ges av hoppet så fort Men spräcks som fort jag tänkerFortet är gjort av känslorMen världen är gjord av vinstintresseOch den tanken krossar min sinnestämningDet är nog bättre om jag inte tänkterOch bara hoppas på att vinden vänderJa, bara hoppas på att vinden vänder