Omgiven av rävar, kluvna tungor och halvfabrikat Vet knappt längre vad jag tycker och tänker..Så jävla mycket som händer som ökar trycket i längdenMyttande vänner.. jag slickar sår... dom hittar påKan ju inte direkt säga att det bygger lyckliga känslerOmgiven av rävar, kluvna tungor och halvfabrikatNån måste bära skulden.. synd att det alltid är jagSkäms inte för att jag har jävligt nära till tårarEfter ett halvt liv så introvert.. skönt att lära sig gråtaÄrligt talat, just nu mår jag pissKänner inom mig någon dålig vibbDet som som verkligen inte stämmerSöker inro ro, inombords, inget händerMinnen skrämmer, gör mig livräddBalanserandes på livets kniveggKänner precis som jag berättar omExplosion på papper av en känslobombVänder om, vill inte gråtaMen det bara rinner tårarBer en bön, sluter ögonenVill inte höra, fingrar i öronenJag har hatat, skadat mig själv.. för många gångerOch på så vis matat min inre bomb utav ångestSom är på bristningsgränsen, på väg att exploderaDet är fan inte alltid så jävla lätt att levaMen jag måste ventilera för det blir propp i flödetNågonting som tids nog kommer sätta stopp för ödetEn jävla kula i skallen, ett stadigt rep runt huvetOch vi ses i tunneln.. längst där framme vid ljusetAllt är trasigt, jag menar allt är galetÅt helvete med alla jävla framtidsplanerVill inte må såhär livet utHuvudet i kudden.. skriker nuKänner mig som en råtta.. i en burNär känslorna plågar en, hånar enTill jag inte längre vågar gråta ensDet är fan bara så det kännsSår som bränns..Vill ha moderlig kärlekIstället för mina vänners horiga rävspelJag går under, upphör att existeraBönhörd.. men fortfarande deprimeradFinns säkert någon mening med att..Att allting ibland ska va ensligt och kallt
Vet knappt längre vad jag tycker och tänker..Så jävla mycket som händer som ökar trycket i längdenMyttande vänner.. jag slickar sår... dom hittar påKan ju inte direkt säga att det bygger lyckliga känslerOmgiven av rävar, kluvna tungor och halvfabrikatNån måste bära skulden.. synd att det alltid är jagSkäms inte för att jag har jävligt nära till tårarEfter ett halvt liv så introvert.. skönt att lära sig gråta
Jag har hatat, skadat mig själv.. för många gångerOch på så vis matat min inre bomb utav ångestSom är på bristningsgränsen, på väg att exploderaDet är fan inte alltid så jävla lätt att levaMen jag måste ventilera för det blir propp i flödetNågonting som tids nog kommer sätta stopp för ödetEn jävla kula i skallen, ett stadigt rep runt huvetOch vi ses i tunneln.. längst där framme vid ljusetAllt är trasigt, jag menar allt är galetÅt helvete med alla jävla framtidsplaner