Omgiven av rävar, kluvna tungor och halvfabrikat
Vet knappt längre vad jag tycker och tänker..
Så jävla mycket som händer som ökar trycket i längden
Myttande vänner.. jag slickar sår... dom hittar på
Kan ju inte direkt säga att det bygger lyckliga känsler
Omgiven av rävar, kluvna tungor och halvfabrikat
Nån måste bära skulden.. synd att det alltid är jag
Skäms inte för att jag har jävligt nära till tårar
Efter ett halvt liv så introvert.. skönt att lära sig gråta
Ärligt talat, just nu mår jag piss
Känner inom mig någon dålig vibb
Det som som verkligen inte stämmer
Söker inro ro, inombords, inget händer
Minnen skrämmer, gör mig livrädd
Balanserandes på livets knivegg
Känner precis som jag berättar om
Explosion på papper av en känslobomb
Vänder om, vill inte gråta
Men det bara rinner tårar
Ber en bön, sluter ögonen
Vill inte höra, fingrar i öronen
Jag har hatat, skadat mig själv.. för många gånger
Och på så vis matat min inre bomb utav ångest
Som är på bristningsgränsen, på väg att explodera
Det är fan inte alltid så jävla lätt att leva
Men jag måste ventilera för det blir propp i flödet
Någonting som tids nog kommer sätta stopp för ödet
En jävla kula i skallen, ett stadigt rep runt huvet
Och vi ses i tunneln.. längst där framme vid ljuset
Allt är trasigt, jag menar allt är galet
Åt helvete med alla jävla framtidsplaner
Vill inte må såhär livet ut
Huvudet i kudden.. skriker nu
Känner mig som en råtta.. i en bur
När känslorna plågar en, hånar en
Till jag inte längre vågar gråta ens
Det är fan bara så det känns
Sår som bränns..
Vill ha moderlig kärlek
Istället för mina vänners horiga rävspel
Jag går under, upphör att existera
Bönhörd.. men fortfarande deprimerad
Finns säkert någon mening med att..
Att allting ibland ska va ensligt och kallt