Johan - Ungdomsminnen pt.2
Det ena leder till det andra; tonåren förändrade mig
grannar som tidigare älskade varje gång dom träffade mig
valde att vända sig om... när jag försökte hälsa på dom
och dom bara nickade, när jag sa: HEjdå och lämnade dom
...så jag började åttan, men det kändes som ettan:
hade inte en endaste vän och inget kändes som hemma
inga bråk på rasterna och allt var ointressant
och det fanns inte en rolig person i min klass
för alla som skolkade blev kallade korkade
och jag ville knivhugga min klassföreståndare
som ringde min morsa varje gång jag luktade rök
som om jag skulle va hög? ... .. .. .
Det var ett snobbigt område där folk kollade på mig
för att min garderob bestod av sportoveraller,
istället för: lacoste och Ralph Lauren
men jag brydde mig inte om dom korkade spånen:
utan sov igenom ytterligare en mattelektion
och jag önskade att jag hade haft en autopilot
varje gång det var dags för ett prov,
för jag visste inte ens hur man "staffa til book"
anyways: på rasten så stod skolans ballaste crew
i psycho cowboys, hockeyfrillor, Canada gooose
en Nokia 3310 i innerfickan och Buffaloskor
så dom kunde likna varandra och bli en matchande klon
i alla fall samma version av en helt annan person
jag hade inte råd att skaffa "nyckeln" till gänget
men kan ärligt säga att jag inte brydde mig heller
jag hade fullt upp med att försöka bli lycklig istället
och det gjorde jag inte genom alla ytliga "vänner"
som byggde en fasad av att allting var lyxiga fester
när dom var nyktra på helgen och bakade kycklingbaguetter.
I en ålder där det är så mycket som händer,
I en ålder där faktan är baserad på vad ryktena säger,
på grund av det faktumet, så träffa jag ett kompisgäng
som byggde ett starkt band och det håller än
inga miljonärer, inga fina kläder..men lika värde
alla för en, en för alla.. det var vi mot världen,
och vi vannn...
To be continued...
Jag är ill, men du är iller... alltså djuret iller
|