soluppgång avlöser solnedgång
dämpade röster, tårar som rinner
en ängslan i bröstet över allt vårt som försvinner
molnen flockas på min molnfria himmel
jag finner nu de svåraste hindren.. men lovar mig
själv att hålla hårt om de minnen som blåser i vinden
ni kanske vet hur det känns
skulle ge allt jag har för att få se dig igen
men ironiskt nog
är det inte förrän nu jag börjat leva min vän
tankefoda.wordpress.com
365citat.wordpress.com
|