soluppgång avlöser solnedgång dämpade röster, tårar som rinneren ängslan i bröstet över allt vårt som försvinnermolnen flockas på min molnfria himmeljag finner nu de svåraste hindren.. men lovar migsjälv att hålla hårt om de minnen som blåser i vindenni kanske vet hur det kännsskulle ge allt jag har för att få se dig igenmen ironiskt nogär det inte förrän nu jag börjat leva min vän