vila i frid.
Detta fick bli det sista jag skriver. Tog mig drygt 4 månader att försöka skriva om vad som hände min familj, men att kunna få ut ett enda vettigt ord för att förklara vad som saknas är omöjligt. Så tack alla ni som gett mig kritik osv, lycka till i livet.
Vila i frid.
jag startade mitt liv med 4 ess i min hand,
men efter vändningen släcktes ljuset och försvann
min familj finns i drömmarna
men lyckan vände och textilen i livet har spruckit i sömmarna
jag är bara barnet men redan förlorad bland brickorna
alla tårar på min kind...kalla briser från en vind,
jag står ensam och blöt, som regnet på klipporna!
det liv jag kännt till är nu försvunnet i sprickorna
och man bluffar sig igenom för att slippa höra frågorna
Min vardag är den like för var dag.. ensamheten ger
kalla kårar nerför ryggraden och sätter mig i obehag
ingenting i livet är nu längre bra..
mina fingeravtryck som sakta börjar tyna bort,
och glädjen i mig är försvunnen för den har du raderat bort
och tårarna faller ner för kinden, ner i mina händer,
jag skakar och känner efter att jag fryser,
hela min värld rasar samman och går utför..
mardrömmen, jag tror knappt att den är sann
Oförklarligt hur jag känner när ni släppt min hand,
i mina drömmar försvinner jag och lämnar land
för livet är inte värdefullt om ni inte är nära,
hur tror ni det känns att förlora sina nära och kära
Jag skriver det här för att söka svar,
och efter ni dog har jag inte vågat vända blad
min familj som var skräddarsydd saknas
varför skulle ni dö, snälla kom tillbaka
vet inte vad jag ska säga efter 22e oktober
du som körde ihjäl min familj, undrar hur du känner
en rattfyllerist som smiter..förstår du vad du gjort?
en 4 årig pojke, en mor och en far och ett hus som nu är obebott
familjen öppnade mina ögon, och du slöt dem nu
obehag i kroppen bara av tanken
och den röda tråden i livet är förvanskad
22e oktober, 2008. Dagen då min familj raderades..