Konstgjord - Döda rosor

Konstgjord - Döda rosor


Jag har ingenting att göra så jag går ut och går
vinden bär emot och jag har hål i mina skor
jag går förbi en park och månen lyser där vi låg
jag börjar minnas saker som bara du och jag har gjort

dimman tar mitt andetag och jag vet inte någon
vettig människa som kan svara på mina frågor
träden faller samman och jag tänker tillbaks
till en tid då jag födde mina själviska drag
för egentligen var jag en vänlig kamrat
innan jag började leva i en äcklig maskerad

du gjorde mig, du förändrade mitt yttre
mitt inre försvann och du sket i vad jag tyckte
jag älskade dig men du gav mig ett rykte
som egentligen byggde på ett knivskav i ryggen
och vem bryr sig att blommor dör av den jag var
som jag dog för dig, men aldrig att du dödar mig idag


jag ser en väg som är bruten, tät och försluten
där ligger djävulen och han ropar mitt namn
jag ser en värld som ljuger där jorden är bruten
en plats där alla hatar och alla rosor försvann


jag minns enstaka gånger när vi bråkade och
jag kallade dig dumma saker som fick dig gråta enormt
ibland kastade du saker på mig men det var sällan
jag minns alla gånger vi behövde få träffas
vi skrattade åt igenting, bandade de på film för film
snackade om vilken tid du var som lyckligast i ditt liv
den tanken värmer hjärtat, får min mun att vilja le
det är den bilden jag bevarat och den enda jag vill se

klockan är bara fem men det är mörkt åt alla håll
jag hatar vintertider - ständigt mörker, smärta och sorg

jag tänker inte fråga varför, det var jag som dumpa dig
troligen ett stort misstag, men jag var alltid drömmaren
som drömde om ett liv med dig, jag drömde om dig igårkväll
tankarna finns alltid kvar, kommer älska dig lite jämt
men du lärde mig att inga gränser finns att krossa
våran verklighet var borta, det är lätt att vilja orka, men...