quken - borde fly bitterheten men... skrev denna för ett tag sen, typ ett halvår sen... filade till den lite nu imorse och så här blev det...vill byta kropp och sinne,För jag orkar inte stoppa vintern(vårat förhållande som gått i ide)för inte ens när tårar får talanså får jag min fråga besvarad...Det är väl det svåra i sagan... när verkligheten sätter sin prägeli bådas tvås magar...så här är min sanning, klätt i ord :Jag är allt du är och med dig kunde jag hämta modoch kämpa mot - allt som jag inte ville minnas,så att vi någon gång skulle kunna gå på fest ihoputan att din fyllesanning gör mig illa....känner ingenting längre...likgiltligheten har blivit min signaturå det finns inget slut ....vill bara att allt ska vara stilla numen i avgrunden av min själ så ekar fortfarande mitt hjärtas vilsna bluesjag sjunger för dig.. och varje ord är en meningläs mellan raderna älsklingför efter all skit vi fått ta så kommer vi tids nog att få medvind...Hoppet är väl det enda ja hardu kommer väl lämna mig snart....likgiltligheten ...varje gång jag känner efterså slutar det med att pennan formar texterom hat och ångest, om ormar till vännerom morsan som gnäller på att jag inte har en egen bostad längre...allt jag gör berör allt å alla i min närvaro ..och dom är inte sena på att påpeka de jag gör fel....Ständigt missuppfattad...är en sån som ville skratta,skänka glädje och ingen smärta...Du raserar hela min världoch jag är så lik dig....borde nog fly bitterheten och allt som är gråttför vet inte om jag orkar stanna längrefan...skulle förstått attman inte ska måla sig själv i någon annans färger....