Qruu - 54/100
När jag står på den högsta kullen och är mottaglig
Betraktar jag min utsikt och planerar så storskaligt
Det vill säga: Kopplar bort från klappjakten
Vandrar ner mot öken och klunkar i mig saltvatten…
För man känner ju alltid mera smärta
Desto mer som är överträffat
Desto mer som man gör det rätta
Allt är mer paradoxalt än innan
Och saltvattnet, fan vad det smakar illa…
Men hej du…
Just du….
Vad gör du den dagen då allt som ansågs syniskt blivit sanning
Och vore du ens nära på samma person,
Med en cyklisk tidsuppfattning?
När man är en sliten gamling, med antingen dödsångest
Eller en känsla av fullbordan inbyggd i bröstkorgen
Kan man då se vad som spelade någon roll, egentligen!
Vem var vem, vad hände sen, är det nu för längesen
… Vad är då viktigt att minnas?
Vad finns det att finna förutom tomhet och tidlöshet?
När något är utblommat… det liv man levt…
Hmm… börjar bli krampaktig av saltvattnet.
En gång i tiden brukade man spara på glansbilder
Nu är man van med att allt försvinner
Falskt smicker rakt upp i ansiktet
Samlar minnen för de tynar bort utan förvaring
Suckande drar jag mig ur leken som man med enkelhet kan tåla
Ständigt kär i hämndbegär, men väljer att förlåta…
Vi lever ständigt med förgänglighet, vill frossa i ära
Det gör ont att göra rätt… Och jag…
Jag offrar mig gärna.
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|