Qruu - 54/100 När jag står på den högsta kullen och är mottagligBetraktar jag min utsikt och planerar så storskaligtDet vill säga: Kopplar bort från klappjaktenVandrar ner mot öken och klunkar i mig saltvatten…För man känner ju alltid mera smärtaDesto mer som är överträffatDesto mer som man gör det rättaAllt är mer paradoxalt än innanOch saltvattnet, fan vad det smakar illa…Men hej du…Just du….Vad gör du den dagen då allt som ansågs syniskt blivit sanningOch vore du ens nära på samma person,Med en cyklisk tidsuppfattning?När man är en sliten gamling, med antingen dödsångestEller en känsla av fullbordan inbyggd i bröstkorgenKan man då se vad som spelade någon roll, egentligen!Vem var vem, vad hände sen, är det nu för längesen… Vad är då viktigt att minnas?Vad finns det att finna förutom tomhet och tidlöshet?När något är utblommat… det liv man levt…Hmm… börjar bli krampaktig av saltvattnet.En gång i tiden brukade man spara på glansbilderNu är man van med att allt försvinnerFalskt smicker rakt upp i ansiktetSamlar minnen för de tynar bort utan förvaringSuckande drar jag mig ur leken som man med enkelhet kan tålaStändigt kär i hämndbegär, men väljer att förlåta…Vi lever ständigt med förgänglighet, vill frossa i äraDet gör ont att göra rätt… Och jag…Jag offrar mig gärna.
Var får du allt ifrån?