inget spel Aldrig spelat på klyschor, håller alltid hjärtat som insatsall in, kvitt eller dubbelt.. en spliff låter nerverna stillasSolen bor i mitt hem, lyser på mig när jag vaknarnär hon kysser mig gör hon mina knän så svagamen hur kan man älska varann mest utav allt, utan kärlek kvar börjar kasta sten mot himlen, när jag förlorat mot min sista väderkvarndet är mig det är fel på som inbillar mig sånthon kallar mig svartsjuk men hjälper mig aldrig tillfriskna nångångJag är inte längre samma man som hon blev kär ijag krävde sanningen men inte att hon skulle va så jävla ärligJag ber till gud för naturen saknar lagar för tårarför du känner ingen förrän den dagen du gråterSpelar inget spel.. Jag minns när staden var minfolk flyttade på sig vart man än gickMitt hjärta är insatsenden gången jag stog på knä, och invärtes förminskadesoch det sas att jag skulle bli bra som farsa men när barnet kom visade det sig att det var nån annansDen gången man fått stryk och sökte efter tröstoch fattade direkt vad otrohet var så fort jag hörde hennes röstden gången när någon som står en så nära vissnatoch jag går där i tårar och bär på kistandom gånger man ser hela världen brinnaoch inser att hon inte är lika kär som innanmen bakom varje god man finns en god kvinnaför med hjärtat som insats kommer vi tids nog vinnaHar aldrig spelat nåt spelhåller alltid mitt hjärta och kommer alltid leva med det