Qruu - 47/100 Sitter i vårt badrum, bara tittar på vår tvättmaskinbörjar inse att jag borde finna någon terapiHar inte svårt med empati… men här i detta livSå är det just nu så jävla oklart hur det ska bliJag vet, jag skriver av mig, så det lättar för stundenmen egentligen så har jag svårt att känna mig munterStäller mig i duschen och tvättar av mig smutsendet börjar växa ångest ur väggarna i rummetJag längtar efter lusten, att återvändaOch lämnar tårar fällda där jag gråter ensamKlart man undrar, varför måste det vara så mycketHur kommer det att gå, säg mig klarar jag trycketJag hänger upp byket, så det kommer att torkaTorkar mina tårar, för nu… måste jag orkaTömmer bykkorgen, sätter på en till maskinHuset det är rent och fint, själv så är jag instabilTankarna skenar, hela skallen snurrarIbland så känns motgångarna ju allt för tungaSlår knogen blodig i det kaklade golvetMen tar mig i kragen och skrapar bort ångest för…Steg för steg tar jag mig igenom detDet som jag lever med(Livet är orättvist, men vi ska le igen)Ligger i vår soffa, bara glor ner på vår mattaFörsöker läsa lite, men orden vägrar fastnaTror det var ett tag sen jag tog hand om mig självNu kan jag vara efterklok när skadan är skeddJag stapplar upp för att se nåt kul på youtubeMen kan inte slita tanken från min fru på sjukhusHur mår den här personen, hur går operationenJag trodde att vi redan sett den svåraste periodenKanske kommer det alltid mer, någonting alltid skeJag vill inte veta hur långt man kan falla nerSamlar mina sinnen, lyfter blicken rån mattanNu har nog vissa av oss allt för mycket att fattaSå otroligt tacksam och beredd att läraNär vi nu faktiskt inte lever i de bästa av världarjag blickar ut och ser nåt mörkt vid horisontenmen börjar härdas och är inte rädd för det som kommer så…Steg för steg tar jag mig igenom detDet som jag lever med.