Qruu - 47/100
Sitter i vårt badrum, bara tittar på vår tvättmaskin
börjar inse att jag borde finna någon terapi
Har inte svårt med empati… men här i detta liv
Så är det just nu så jävla oklart hur det ska bli
Jag vet, jag skriver av mig, så det lättar för stunden
men egentligen så har jag svårt att känna mig munter
Ställer mig i duschen och tvättar av mig smutsen
det börjar växa ångest ur väggarna i rummet
Jag längtar efter lusten, att återvända
Och lämnar tårar fällda där jag gråter ensam
Klart man undrar, varför måste det vara så mycket
Hur kommer det att gå, säg mig klarar jag trycket
Jag hänger upp byket, så det kommer att torka
Torkar mina tårar, för nu… måste jag orka
Tömmer bykkorgen, sätter på en till maskin
Huset det är rent och fint, själv så är jag instabil
Tankarna skenar, hela skallen snurrar
Ibland så känns motgångarna ju allt för tunga
Slår knogen blodig i det kaklade golvet
Men tar mig i kragen och skrapar bort ångest för…
Steg för steg tar jag mig igenom det
Det som jag lever med
(Livet är orättvist, men vi ska le igen)
Ligger i vår soffa, bara glor ner på vår matta
Försöker läsa lite, men orden vägrar fastna
Tror det var ett tag sen jag tog hand om mig själv
Nu kan jag vara efterklok när skadan är skedd
Jag stapplar upp för att se nåt kul på youtube
Men kan inte slita tanken från min fru på sjukhus
Hur mår den här personen, hur går operationen
Jag trodde att vi redan sett den svåraste perioden
Kanske kommer det alltid mer, någonting alltid ske
Jag vill inte veta hur långt man kan falla ner
Samlar mina sinnen, lyfter blicken rån mattan
Nu har nog vissa av oss allt för mycket att fatta
Så otroligt tacksam och beredd att lära
När vi nu faktiskt inte lever i de bästa av världar
jag blickar ut och ser nåt mörkt vid horisonten
men börjar härdas och är inte rädd för det som kommer så…
Steg för steg tar jag mig igenom det
Det som jag lever med.
Hälsningar från Finland:
www.johankvarnstrom.com
|