Dede - Stolt Motgång - Part. I
Börjat pilla på en text vars öppningsrader blev rätt fina tyckte jag så jag pillade lite med den och här är resultatet. Tänkte göra mer på den men först vill jag ha kritik på denna del *vilket jag vet att det brukar vara rätt lite, men snälla..*
Jag är väll ingen idealbild ingen särskild
Kan inte klassa mig som normal, enbart mänsklig
Försöker säga vad jag tycker men ni rynkar pannan
Funderar allt för mycket i mina allt för många tankar
Vi är x antal miljoner människor som lever här på jorden
Det finns någon åt alla - men då måste talet vara ojämnt
Alla har minst en vän eller själsfrände, jag har inte någon
Undrar jag något låtsas folk att regnar när jag ställer frågor
Finns det en gud, eller något där uppe som styr och bestämmer?
Som väljer att alla, utom jag, ska få leva i frid med kärlek och vänner?
Hatar att vara depprimerad måste sluta tänka, måste sluta grubbla
Men det är inte så lätt när alla andetagen förvandlas till djupa suckar
Får inte må så här mer, måste bita ihop för att inte fälla tårar
eftersom att mamma har sagt att stora pojkar inte ska gråta
Blir nere när jag försöker hjälpa andra med deras liv men ingen tackar
Jag vet att jag inte har det sämst i världen, det finns många andra
Men det känns så..