En dikt till dig, som kallade mig din älskling..
dikt!
Du var den finaste rosen i buketten,
Men du valde att slänga bort den,
För du visste att du inte var värd den,
Nej älskling, du är värd så mycket mer,
Allting spolades bort i ett hav,
av dina tårar,
Allting försvann med ett tomt andetag,
Men de är bara jag som såras,
Hur kunde vi kasta bort allt,
Du var den enda på jorden som kunde hålla mig varm,
Inte bara du utan hela din personlighet,
Inte bara nu för hela världen vet,
Du stöttade mig när andra sparkade på mig liggandes,
Du stod kvar även fast du tvivlade,
Du visste att jag inte klarade att resa på mig själv,
Och du var stark du gav mig hjälp,
Och när trodde att jag var på topp och allting var bra,
Så försvann, jag föll ihop och ligger ner än idag,
Hur kunde du efter alla år av förtroende,
Men jag antar att av alla världens vinnare är jag förloraren,
jag föll, för du hög tag i mitt fotfäste,
Jag höll, Men du höll inte ditt löfte,
du var min bästa vän, du var mer än så,
Men känslan jag känner delades inte på två...
Kritik?
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|