DMAt - det gör för ofta.. be om förlåtelse Dumt att ställa till med besvär, dumt beräknat..att vänta gäster som aldrig mer vill gästa, som väljer annat..Mina ord kanske inte går rakt ner till centrumutan att det tar ett steg ned, sedan tre upp, förDet är som att jag kör bilen, blind och rattfullnär tårarna rinner, och filen blir ett.. är de tid att blundaFör det gör så jävla ont i bröstetatt jag bara vill öppna det! och vänta in- dödenHur jag än skriver, så är allt jag kan att hoppas, och vill hoppa från alperna till botten, för att toppen- är nu kallIbland undrar jag om du hade haft det bättre utan migmen kan inte ångra delar utav de.. för att älska dig var huvudsaken...men jag förstår inte själv hur tankarna..alltid kommer efter orden, som får mig att vilja backa bandet..Religös eller inte, du var allt jag bad omoch jag fick iallafall leva ett tag i sagorna..Är jag inte den rätta så ska du veta att du alltid kommer att vara min nästa..Du var min andra hand...men jag lyckas ändå komma dit vars jag frågar om en andra chans..Yeah, kritik är bra positiv som negativt..