Qruu - 39/100 När jag inte förstår, när det är så konstigtEtt konstant snubblande till en värld på golvetNär jag redan ligger, men fortsätter fallaSå ledsen, så bitter, storögd, förbannadKlamrar mig fast vid vad jag råkat landa bredvidMina problem är inte sprutor, inga flaskor med spritoch jag vet att pojkar inte gråterMen jag är man och inte pojke, det är stolt jag fäller tårarSlår slag i saken, för det fanns penna och papperPå golvet i rummet där jag kämpar till takten Av en ökande puls, när jag försöker va lugn När jag ändå är väldigt nära att göra nåt dumt Slungar mig upp i från fallet, det är dags att ta ny satsAllt jag får är ett högre fall, ängslan och skrivkrampMen nu börjar jag härdas, det är efterlängtatLite bättre känsla, en skänk från änglarJag måste vara lite positiv, kan inte låta bliGå tillbaks dit jag kom ifrån, och säga något fintFast jag inte förstår, och det är så konstigtAtt jag knappt ens vet vad det är för nånting