Mofasa här är mina första bars jag någonsin kluddat ner ett papper medJag går ingenstans och överalltluften e varm men det känns ändå kalltjag möter människor som inte verkar se migge mig en blick så jag vet att jag finnsmina fotspår i sanden som ingen längre minnssaknar all betydelse i en "vinnarnas provins"dom e bortspolade glömda - mina drömar gled från hamnnär mina fickor var tömda hade alla glömt mitt namnjag försvann blev bannlyst - utfryst och överkördmitt liv miste sin mening som en åker utan skördmed tankar på varför låter jag vägen leda migdet faller en tår men nej - inget kommer ändra sigpå hur dom ser mig - om dom ser mig - jag börjar tvekakänner mig som ett litet barn som glömt hur man kan lekajag skär fötterna på gruset som ligger längs med vägenkänner ingen smärta men destu tyngre blir stegenmen jag går tills jag kryper - jag kryper tills jag dörhar man en gång förlorat vill man vinna innanförmin själ - en ruin som är svår att renoveravill slippa ligga sårig och se mitt liv passeraska göra allt jag mäktar - måste börja agera