Den gick sönder och nu ligget jag i glas splittret

Den gick sönder och nu ligget jag i glas splittret




Jag mår inte bra, jag vill tillbaka till vekligheten,
Och jag lovar de blir inte bättre när jag skär mig i handleden,
De blir inte bättre när jag gråter och skriker,
Även om jag vill tro att de faktiskt blir de,
Kan inte beskriva smärtan som jag känner i ord,
Jag försöker omvända allt använda en annan metod,
Tårarna släpps ut som luft ur mina ögon,
De rinner ner för kinden och sen så dör dem,
Jag kväver ensamma snyftningar mitt i natten,
Jag gråter tårarna rinner ner för mina kinder som vatten,
Som om jag aldrig funnits aldrig existerat,
Som om jag bara har blivit helt raderad,
Alla ord jag sagt har de ingen betydelse inte någon alls,
Ska vi glömma allt som varit allt som fanns,
Vi lever i nuet och de finns bara ett nu,
De är ett nu utan jag och du som förut,

De är som ett tåg när du en gång hoppat av,
Kan du inte komma på på samma tåg inte komma tillbaks,
Jag faller ner och ner mot den mörka marken,
Jag faller handlöst och förgäves försöker jag gräppa kanten,
Jag kastade stenen genom glashuset,
Den gick sönder och nu ligget jag i glas splittret,
Tänker igenom allt som hänt och de som kommer hända,
Men blir jag rädd kan jag ju alltid vända,
Trycker mig in mot väggen så långt jag kan,
Vill inte stå mitt i vill inte att vi ska se varann,
Ska komma på något mer att skriva men har slut på ord,
Ska jag skriva om hur mycket jag hatar att tro,
Tro på lögner som sägs fast utan mening,
Trött på att behöva skrika för de är ingen som hör mig,
För de är aldrig någon som hör mig ingen ser,
För i djupet av mina ögon orkar jag inte mer,


KRITIK?`