Saraflikkan - Du var mitt allt
Vandrar ensam i mörkret, inte en ända solstråle //
Ingen ger förståelse ingen ser mig komma gående //
Försöker stänga allting ute, isolera mig från omvärlden //
Men känslorna är starkare, jag slåss med pinnarmot oövervinnliga svärd //
Flera hundra funderingar men ingen vettig tanke //
För om jag ska komma upp från graven krävs det mer än att lägga till manken //
Jag drunknar i ett bottenlöst, öändligt farligt djup //
Försöker ta ett sista simtag, försöker hitta vägen ut //
Men avslöjar migsjälv, det är mina tankar som kväver mig //
Kroppen rör sig som den vill, VAD FAN ÄR DET SOM HÄNDER MED MIG //
Skriker på hjälp tills jag tappar rösten //
Men är instängd i en isolerad bubbla, kan inte ta mig ur den //
Får flashbacks från dagen då du krossade oss två //
Nu finns bara ett du och ett jag, allt annat det var då //
Måste börja ta dagen som en kommer, dag för dag //
Måste lära mig stå på egna ben fast jag vet att jag inte klarar av //
Börja kämpa in till det sista, måste vara stark //
Men det går inte utan dig min älskling //
FAN DU VAR MTTT ALLT //