Min snöstorm min istid
Går på fast is, De känns som en istid sen,
Sen den dagen du lämna mig själv,
De kalla snöflingorna landar på min arm,
Och jag ber, ber om en andra chans,
Snöstormen är påträngande både fysiskt och psykisk,
Men samtidigt är den så härlig och mysig,
Jag Vandrar i min snöstorm helt själv utan dig,
Utan dig, ja utan dig brevid mig,
Jag ska reda ut min snöstorm själv död eller levande,
Och ditt och mitt namn i snön ska bli förevigade,
Ditt namn skriks ut från mina läppar ut till dig
Men jag vet att du inte hör mig,
Önskar du gjorde men man kan alltid önska allt,
I min egna snöstorm är de ändå rätt kallt,
Tackar gud jag är ute från min snöstorm,
Nu ska jag bara vända på att vinden vänder om.
Kritik uppskattas!
Ps: Fyller år idag :D
And I was better where I was miserable, why didn't you leave me there?
|