väntar på en förändring - Ingen tröja kvar...
har du någonsin funderat på, varför vi lever, vad gör vi här?
för jag har undrat så, och ingen ser det, bara massa besvär
motgångar, folk som hatar utan konkret andledning
målstolpar, vi vill passera borset från all ytlighet
enligt mig, får ingen en ärlig chans, i denna värld
för ingens liv, är någon dans, och ingen får känna sig ihörd
finns fullt av hat, blodatand, kärlek och svek
redan som barn, får vi lära oss av falsket
och att hålla humöret uppe är ingen barnlek
massa lagar, normer som man förväntas leva efter
kassa dagar, som man förlängesen lämmnat efter
efter massa om och men, försöker man om och omigen
jag lever ändå, mitt liv är som världes största stege
(tar steg för steg)
och ska jag ner i skiten får du ta det första steget
ser vuxna på fyllan, som beter sig som tonåringar
och ser folk stå tysta, och skiter i alla tills dom blir gråhåriga
men vem kan säga vad som är rätt och fel, för folk orkar inte bry sig nå mer
man vill bara va ifred, fast man kommer inte ifrån sinna dagliga problem
och inte blir dom färre nej tvärtom, dom blir bara fler
ser personal på sjukhus strejka, när folk behöver hjälp
och ungdommar som dricka tills dom däckar, och alla kommer göra misstag igen
och folk blir blinda vad det än gäller, när det handlar om pengar
jag tänker på alla trårar som änglarna fäller, varje gång det regnar
alla lås som är låsta, och alla dörrar som kommer förbli stängda
till en bättre värld, till en renare atmosfär, till en plats utan krig
en plats där alla får hjälp, och där alla älskar sitt liv
tänker på folks anseende, och deras beteende
och alla som ser på en med ett fejkat leende
om det blir förändring, en bomb av godhet spränger hela denna värld
och folks ställning betyder ingenting, då skulle det fanimej bli premiär