Spades - namnlös text står och samlar damm på den stig jag vandra framdär endas min tankekraft tar mig någon annanstansjag tänker på tider, på vänner och livetoch på alla gånger jag litat på känslor som svikerjag har kämpat det kriget, försökt komma bort menbara lämnats besviken... på tok för många gångerjag saknar glädje - men inte en enda förståratt ska jag vara ärlig.. ska jag inte säga förlåtförsöker ständigt vakna, för drömmen är mörkoch jag sover bara djupare.. lögn efter lögnjag har sår som inte syns, för sanningen sviderför deppression är mänsklighet i blandning med tidenoch det sprider sig snabbt som en kedjereaktionse på mina texter.. det är mycket mer än aggressiondet är hat och kärlek, det är kyla och värmejag kan va en jävel som kan bryta ner vänneroch skita i allt som heter konsekvensutan jag står kvar och undrar vad som kommer sensen när man gjort allt man kunde åstadkommanär man sagt vad man ville.. och har sårat mångamånga som man ville, och dom man inte menade illaeller sen då man inte längre kan veta sin vilja