Qruu - 11/100 Gick ner för gatan en dag i septemberMinns inte vad jag tänkte, men jag minns vad jag kändeHemma i staden där jag bott sen barnDe flesta har flyttat än finns vissa kvarMen inte jag, har jag blivit rotlösJag vandrar ostörd, men ändå storögdDet svider när man tänker på tidens iverDen glider ur händerna på enGår på som livet, det slår en att man är vuxenMan är fortfarande dum men man har tappat lustenMen knappast var det alls bättre innanBara så svårt att greppa minnenMitt sinne vibrerarStaden injiceras i mitt blod igenFast vi har separerats, trots vår bro min vänJag tog mig den tid som måste tasNär det gamla gått i kras i världens vackraste bottenras