Quken å seban - Våran röda himmel
Quken:
I dimman väntade jag,
på att du skulle vända tillbaks
men jag lämnades kvar…
Bland ledsna ögon,
hemska bördor, hjärtan som blöder
bland vidriga rykten och knivar i ryggen
av oäkta bröder…
Låter våran kärlek, och den speciella plats
som du alltid kommer ha i mitt inre
sväva iväg bland duvorna, molnen och himlen…
Låter vinden viska våra minnen,
och föra dem vidare
så att hela världen förstår
hur ont det gör när smärtan och lidandet,
har tapetserat ens inre med själsliga sår…
Seban:
trots att du;
skänkte bort dina kramar
- och gav dem till någon jag hatar
trots att du;
sa att det vi hade var för evigt
- och sa att er natt inte hade någon mening
trots att du;
färgade himlen röd, av mina tårar
- och fick mig så förbannat sårad
och på grund av att du;
sa att du älskade mig
- så målade jag himlen blå
och sa att jag älskade dig..
Livets vägar kan föra dig vart som helst...
|