Qruu - 6/100 Gripen av det konstiga med stundenSkakar långsamt på huvvetJag håller mig för munnenFörstår att man ofta har fel när man tror att man vetHur det ligger till, ligger inte framför ossBordet är odukat, det ringer i telefonenOch det ringer i öronSå det är inte så att ingen hör nåtMen ingen gör nåt… ”ingenting” förstör ossMan hoppas på oviktiga målFör det är viktigt i livet, just precis så vi får någontingUtan att gå omkring på måfåÄndra riktning, börja gå annorlunda än när man blundarUndrar om ungar undrar varför de inte får vara ungaUndrar om unga undrar varför de inte får vara vuxnaFör vuxna som fruktarAtt deras helt jävla egna sandlådsungarSkall bli annorlunda…Och jag håller fortfarande en hand för munnenNär jag börjar ventileraIngen uppfattar allt mummel, men det spelar ingen rollMina ord är hojtande statister som inte smälter inBlir sämst på film, men är exakt vem dom villTa om scenen än gång tillOch du gör det förgävesGe mig rätt att ge mig av till en världDär vi alla har förändrats, även jagFör jag är den jag vill vara, men inte den jag ärÖverflum, paradoxaltSamhället omformas, justitiesjälvmordKänner mig usel, men självgodDet konstiga med stunden snart någonting försvunnet