mer mer mer..
ännu lite till
när jag föll var befann du dig då
hur ska du veta när du aldrig kan förstå
känslan som jag har nu sitter uppe i halsen
nertrampad och känslan som ett litet kvalster
jag har kunnat motstå smärta och rädsla
lågan genom livet, kan du mig förälska
detta är ett liv med inklippt poesi
för mycket falska vänner har satt sig inuti
har lärt mig att de flesta bara passerar förbi
ska förklara känslan med ett skrik i ert öra
perfekta goda ord, haha va fan ska ni göra?
tänker lägga till en ytterligare replik
med en massa gap och skrik vi ska skapa kalabalik
har flytit i genom hela låten med sorg
men kan vara jävligt god i ord att tacka göteborg
vardagsmat från droger som svamp
en massa sorger som verkar helt ointressant
när man utökat sin glädje till något elegant
man vill kunna känna på molnen
men vi når inte högre än parabolen
ingen ide att lösa några problem med nålen
(så lyssna och känn)
alla har vi fungerat som en antenn
för att kunna mottaga och bevittna våran hämnd