mer mer mer.. ännu lite tillnär jag föll var befann du dig dåhur ska du veta när du aldrig kan förståkänslan som jag har nu sitter uppe i halsennertrampad och känslan som ett litet kvalsterjag har kunnat motstå smärta och rädslalågan genom livet, kan du mig förälskadetta är ett liv med inklippt poesiför mycket falska vänner har satt sig inutihar lärt mig att de flesta bara passerar förbiska förklara känslan med ett skrik i ert öraperfekta goda ord, haha va fan ska ni göra?tänker lägga till en ytterligare replikmed en massa gap och skrik vi ska skapa kalabalikhar flytit i genom hela låten med sorgmen kan vara jävligt god i ord att tacka göteborgvardagsmat från droger som svampen massa sorger som verkar helt ointressantnär man utökat sin glädje till något elegantman vill kunna känna på molnenmen vi når inte högre än paraboleningen ide att lösa några problem med nålen(så lyssna och känn)alla har vi fungerat som en antenn för att kunna mottaga och bevittna våran hämnd