den torraste bodylotion kulturen i världen
jag vet inte om det är bra eller ej
men så fort någonting trappas upp så ger jag mig.
orkar inte lyfta ett finger för något alls
för jag vet att det inte blir någon skillnad alls
som om fingret ändå satt fast någonstans.
förvänta dig inte ens det minsta när inget känns lönt
för även om det är grått här
så kommer gräset på andra sidan ändå alltid vara grönt.
jag tror det var igår
tänkandes ville jag ha mer distans till mig själv
den tanken skulle ändå aldrig kunna gå i lås
för vad det än handlar om så är jag alltid rädd.
rädd för att saker ska förändras även fast jag vill det
och jag lever i en body lotion generation som är den torraste i världen.
en yoga generation som bara ger mig mer stress
generationen jag lever i är så tvärtemot mig att jag inte bryr mig längre.
generation hit och generation dit
i grund och botten handlar det om att passa in
och jag vet inte om jag gör det
för man får ändå aldrig vara som man vill.
ibland kan man inte få mer distans men man kan komma till insikt
jag ska börja leva och skita i alla andra.
Som sötast när jag ser dina brister.
|