Neobica - kväver våra skrik
Livet är en dans på rosor
Guld och gröna skogar hägrar bakom varje krök
Bakom varje hinder ler lyckan
Ingen förnimmer helvetets svarta rök
Vi dyrkar välstånd och fest är vardag
Men vardag blir fest och även den
Blir så småningom guld och gröna skogar
Där ingen känner av atmosfärens eld Både i ungdom och i ålderdom
Ler vi och glädjs
Som vi gör när det vankas
Allt från njutning till livsnödvändigt käk
Vi alla hänger kvar fast
Hoppet är nerbrutet och själen vilar i skuggan
Men vi hoppas ändå
Att vi besegrar bekymmren undan för undan
Höst som vinter, vår som sommar
I både sol och snö
Trycker längtan på som hårdast
Allt är som störst när regnet slår ner som spön
Brukar vi tanken eller brukar vi tänka
Så bryts snart även den
Som stod gladast och tittade på
Ner och försätts i tankar av dystert regn
Våra hjärtan är alla fyllda
Med både begär och krav
Glädjen byggs upp i samma grepp
Som stadigt gräver sin egen grav
Skeppet är sen länge seglat
Kvar står vi ensamma där
Man frossar i livet vällust
Tills vi inte längre är Torget är sen länge folktomt
Grått och ödsligt
Ensam sitter en lycklig man
Stolt, hoppfull och dödlig
Riktigt så enkelt är det
Först när man är fri
Och självsäkert ser sig i spegeln
Tänker "där sitter ni" En dag ska alla falla
En dag är allt förjäves
För en dag är vi alla fångade
I nätet som vi själva vävde
För tanken är fyllt med ångest
Och hjärtat med kall bensin
Ja, det är ljudet av blodets låga
Som kväver våra skrik
Denna användare har skrivit alla inlägg där användaren har tagits bort från whoa.
|