i soljus och månsken

i soljus och månsken

Det började
En vacker morgon med solens ljus
Jag var bara barnet i sinnet
Rädd för att älska
Med vetskapen om att man i slutet alltid är ensam

Trodde på kärleken men visste inte vad den var
Förstod att det fanns en magisk känsla i det hela
Men dåliga erfarenheter och ett allt för svagt hjärta
Ihop med rädslan för att älska, ville jag inte veta
Vad som innebar att känna denna magiska känslan

Moln som samlar sig
Känslor som styr en och får en att välja väg
Inte längre lika soligt som i början
Jag är inte rädd för att älska
Kan vara för att jag inte längre tror på
att man i slutet är ensam

Vet inte vart jag ska ta vägen när jag tänker på dig
När jag tänker på dig får jag en känsla
I magen, i kroppen, som gör det värt att leva
Som gör det värt att ta reda på om man verkligen alltid
Lämnas helt ensam i baksätet när slutet är nära

Det är slut nu
I denna natt mörk som helvetets källor
Om det inte vore för månens sken
Som just nu lyser upp hela min värld framför ögonen
Det var just den kraften som du hade
Den magin som i början fick mig att öppna ögonen

Men jag är inte längre barnet
Jag har sett hur livet går till, hur människor är
Jag är vuxen nog att se mig omkring
Och veta exakt vad äkta kärlek är, för mig

Jag vill inte kalla det falskt, när det var sant
Däremot jag att kalla det en skatt
Och du, du var min skatt
I solens ljus och i månens sken
Utan dig kommer det alltid att vara natt